Sofie - mamma till Anton och Olivia

Det här med unga mammor, 2 utav mina förra klasskamrater har skrivit om just det, en utav dom gjorde mig ganska irriterad eftersom det kändes som ett påhopp om att vi skulle vara sämre än andra, men det handlade även om pappan, att pappan inte hade mycket att säga till om, nu är det tjejens kropp, hon ska gå och bära på ett barn i 9 månader, under den tiden är man begränsad, du får inte dricka, inte röka, inte åka berg och dalbarnor, du mår illa dom första 6 veckorna från det att du fick veta att du var gravid, du kan få foglossning, du får vatten i kroppen du kan få bristingar, så att säga att det är tjejens kropp inte funkar som agrument, det är tjejens kropp, det är tjejen som ska krysta ut en bebis ut slidan, det är inte killen, det är tjejen som ska gå med värkar som gör förbannat ont. Dessutom är man två, man är två med ansvar, man är två om beslutet men tjejen har ALLTID sista ordet! Man är två om att ha sex för att bli gravid på ett naturligt sett, och det är bådas ansvar att se till att man är skyddad om man inte vill ha en oplanerad graviditet, inte bara tjejen. Om man blir gravid får man såklart ta smällen, gör abort men det är lite som att rymma från verkligheten, att inte ta hand om sina handligar. Jag har sett min graviditet så att jag vart gravid uatv den anledningan att jag skulle bli mamma ung, att gud viste att detta klarar jag. Jag klarade mig igenom en gravidet, vart stor som ett hus och lagt på mig lite överflöddigt fett, klarat av en bus unge i snart ett år, ett år av lycka men samtidigt frustration när Anton bara har gråtit och inte alls velat som jag.

 

Detta är en sak man diskutera hur länge som helt, i detta finns inte rätt eller fel.

 

Ibland kan jag känna att folk som hoppar på oss unga mammor inte alls har blivit gravida ung, det var ingen självklarhet att jag och Victor skulle behålla barnet som låg i magen, en liten Anton, så parfekt, men vi gjorde det, efter mycket om och men, efter en för och nackdelslista.

 

Men det är fult att anklaga unga mammor, det finns dom som klarar av det och dom som inte gör det, det är fult att dra alla över en kant, vi är olika allihop, vi står alla på olika våglängder, jag är här och du är där, vi mognar olika, vissa mognar fort och vissa långsamt.

Dessutom har jag växt så mycket i mig själv! Det är inte längre jag som står i fokus utan Anton, det är han jag kan göra allt för!