Som jag skrev i förra inlägget, nu kan jag äntligen njuta och faktiskt tycka om att bo i huset, inte känna skuld över att ha lurat Victor att köpa ett hus när jag ändå bara kände att jag hade kunnat varit ensamstående med båda barnen. I slutet på januari fick jag fylla i en enkät hos bvc, att jag inte mådde bra visste jag redan, jag var extremt sur och ledsen, ingenting var kul, husköpet var ett jäkla ångest fylld bubbla. En vecka efter enkäten hade jag mitt första samtal med psykolog och hon diagnoserad postartumdepression. Efter det har Victor och jag gått regelbundet hos henne, till en början tyckte jag det var rätt jobbigt, skulle denna tant komma in och säga till mig vad jag skulle göra, att jag inte kunde vara borta en timme ifrån Olivia osv? Victor och jag hakade upp oss på små saker och bråkade om allt! Men nu har vi lyckats tagit oss igenom detta och jag blev för en vecka sedan friskförklarad från förlossningsdepression, det är så skönt och vi har ett fungerande förhållande igen och jag känner inte att jag hade kunnat varit ensamstående även om jag för det mesta är själv med barnen, så är jag kär i Victor igen och saknar han när han ligger och sover bredvid mig.