Förlossningen...
Bättre sent än aldrig, eller?
- Tisdagen den 21 augusti märkte jag att det snart var dags, tänkte in mer på det. Trodde jag hade jätte mycket flytnigar.
- Onsdagen den 22 var det ännu mera "flytningar" var små pölar i sängen, hade fullt på med att städa och baka allt från muffins till tårtor. När victor kom hem så sa jag det till han att jag hade jätte mycket "flytningar" vi googlade såklart, google is my best friend, vi fick bara fram en massa om svamp. Började även känna av korta sammandragningar och välding sällan kom dom kanske en kvart till 20 min mellan dom och väldig svaga.
- Torsdagen den 23 vaknade jag flera gånger av att jag kände hur det sipprade ut vatten, tänkte, hur jävla mycket flytningar kan man ha?! vaknade sedan av att det fanns tre stora pölar i sängen på min sida, satte igång och tvättade, åt frukost, rignde mamma, bestämmde att jag skulle komma till hennes jobb och ringa till förlossningen i v-ås, men först gick jag till tvättis igen och mötte Elin. Förklarade via telefon hur jag hade det och dom bad mig komma in till förlossningen om det var vattnet som hade gått. Under bil resan känner jag mer och mer sammandragningar. Fick ligga i ett rum där dom lyssnade på Antons hjärta och kollade min värkar/sammandragningar. Sen konstaterade dom att det var vatten som spipprade ut. Vi fick åka till erikslund och gå på ikea och äta donken för att kolla om det skulle komma igång mer. Nästan ingenting hände under tiden förutom mer sammandragningar. På förlossningen igen fick vi sitta ner och där fick jag välja att bli igång satt på kvällen eller åka hem under natten och komma tillbaka på morgonen, valde att börja redan samma kväll. Vi fick ett rum som vi sedan fick tillbringa hela kvällen i, dom tröck upp en tablett i slidan som skulle göra att jag började öppna mig. typ ingenting hände, så vi fick byta till en sovsal, där fick jag morfin och någon spruta i benet som inte var ett dugg skön! Hela den natten kände jag värkar/sammandragningar vaknade flera gånger av det, gjorde så himla ont!
- Nu var det fredagen den 24 vaknade jag sjukt tidigt, låg där och glodde och bara kände hur ont det gjorde. Efter ett tag kom en syster in och dom lyssnade på Anton igen och kollade värkar/sammandrganingar. Sedan skulle vi äta frukost, han inte mer än ut i korridoren innan jag var tvingen att springa till toan och spy. Fick inte i mig något fram tills det att Anton hade kommit ut. Sen fick vi ett rum nr 8, där kollade dom om jag hade öppnat mig, men icke, då valde dom att ha hål, och vattnet började forsa ( hade asså bara ett pytte litet hål någon stans som det rann vatten ur. Nu började värkarna börja på riktigt och tiden flög iväg, vid 13 tiden stog jag inte ut längre satt och grät för hade så ont, fick vänta på att doktorn skulle sätta in ryggmärgsbedöning eller epedural, har faktiskt inte en aning av vad jag fick! men värkarna kände jag inte av längre, somnade och vaknade upp kanske vid en 20 i 4, var kissnödig, men det kom ingenting och helvete vad det tryckte på nu, snart skulle han komma, eftersom jag inte kunde kissa så försökte dom tömma min kissblåsa men lyckads inte, då var jag öppen 7cm, därifrån gick allt så himla fort! Jag fick en stor boll att sitta på, jag han bara sätta mig på den så var jag tvungen upp i sängen, kom inte upp heller, nu var klockan 16.00 victor ringde, jag sa nu jävlar vill jag krysta skiter i vad ni säger, dom kände och nu var jag helt öppen. där låg jag ich krysta, pratade om mitt nästkommande barn skulle komma ut med kejsatsnitt, kände även lite på huvudet mellan någon värk, men ville inte se det, han även bajsa lite under denna tid, men har fått höra att detta är helt normalt. Kl 16.58 var han här, då låg han där på min mage, skulle direkt ringa till mamma och informera att hon nu hade blivit mormor igen, jag har ingen aning om vi ens klippte navelsträngen innan jag ringde till henne! Hon ringde till förlossingen när jag precis hade börjar krysta och frågade om mig och dom får inte lämna ut information utan min tillåtelse till folk som ringde, så någon kom in och frågade om hon fick berätta, sa att hon fick berätta allt, jag hade ju fullt på och ligga och kläma ut den finaste personen! Nu skulle det tydligen sy, och tvätta där nere.
Detta är den mest fantastiska resa jag varit med om! helt underbart, en erfarenhet! Har lärt mig att inte lyssna på vad andra säger, att kläma ut själva ungen gör inte speciellt ont, utan det är trycket på tarmen och värkarna som var värst! Jag var hur pigg som helt efter, var uppe och skuttade nästan på en gång, hade inga problem alls förutom att kissa så fick en karteter och gå runt i, asså en påse som samlar mitt kiss som man kan töma.
Tyckte även att tiden på BB var jätte jobbig, mådde jätte dålig där, man har så himla mycket press på sig, du ska lyckas amma och lyckas du inte så tjatas det om hur bra det är, där satt jag och pumpade ut mjölk för att han skulle få i sig mat.
Våran lilla Anton var äntligen här! Som vi hade längtat!
Kommentarer
Storasyster säger:
Älskar att du skrev med att du bajsade! :) Det fick du ju beröm för av mig när vi pratade i telefonen, strax efter att Anton kommit till världen :) Kul att få läsa om förlossningen, det är även kul att läsa vad ni gör om dagarna och se nya bilder på "Otto" :)
Puss o kram! <3
Trackback