Förlossningsberättelse Olivia

Jag skulle kunna göra om förlossningen med Olivia hundra gånger om! Allt gick så fort och enkelt, helt underbart var det.

Kl var ungefär kvart i 4 när jag hade gått upp på toa och kissat, massor även om jag inte var speciellt kissnödig, gick och la mig igen och fick en konstig smärta i magen och tänkte att de nog bara var en förvärk. Somnar om och vid 04.00 vaknar jag till av att de bara fossar mellan mina ben, ställer mig upp och säger till Victor att hämta en handduk, då stod jag i en stor pöl med fostervatten, där står jag i chock medan Victor ringer sin mamma och varnar om att vi måste kanske åka in snart, efter de ringer jag till förlossningen och varnar om att mitt vatten har gått men har inga värkar så skulle ringa ett annat nr vid 8 för att få en tid för undersökning. Jag låter Victor somna om och hoppar in i duschen då jag inte känner mig speciellt fräch. I duschen känner jag hur värkarna börjar komma och det regelbundet! Sitter där i duschen ett tag och sen sätter jag mig i soffan på en handduk och väntar på att värkarna ska bli värre, vid halv 6 så går jag in och väcker Victor och säger att vi väntar till dagis öppnar om en timme och lämnar Anton och åker sedan in, men de gick inte Victor med på, utan ringde sin mamma som kom och hämtade Anton 20 över 6 ungefär. Kvart i 7 är vi äntligen på stora vägen efter att ha tankat, här avlöser värkarna varandra med ungefär 2-3 min mellan och jag kan kolla klockan i bilen och veta precis när de börjar. 
Väl vid förlossnigen fanns de inte en enda ledig parkeringsplats men vid detta laget var vi rätt origenterade på falulassaret och de va bara och åka till p-huset och ta en kort promis till förlossningen. Får direkt ett rum, hänger av mig jacka och skor och sen skriva jag in. Vi väntar med att undersöka om hur öppen jag är pga infektionsrisken och de frågar hela tiden om jag vill ha lustgas, men jag står ut ett bra tag till utan den. Tillslut ber jag iaf om den och får 50/50. I samma veva undersöker man och jag är öppen 4cm. Sen vart jag kissnödig och går på toan och sen sätter jag mig på en pilatesboll och fokuserar helt på värkarna och lustgasen även om jag hade riktigt kul mellan värkarna genom att tycka synd om Victor som knappt fått sex på 9 månader.. Sen vart de en runda till toan för att spy och sen var de bara fokus på värkarna och nu står jag över huvudändan på sängen och andas.  Försöker få i mig en milkshake men precis som med Anton så är jag så inne i mitt värkarbete och andas och ha mig att jag glömmer bort den efter en klunk typ. 
Nu börjar värkarna göra riktigt ont även om trycket neråt är de värsta och jag vill egentligen bara puscha ut ungen men de får vänta för jag var bara öppen 8cm 9cm vid värk men en runda upp över huvudändan hjälpte för nu måste jag verkligen krysta, nu har Victor fått ta över lustgasen och jag vrider bara dit huvudet när värken kommer. Här ifrån minns jag inte så mycket, är så pass inne i mig själv och drogad av lustgasen Men jag får iaf lägga upp bena i såna där saker och sen vet jag att de säger att de har sett huvudet och att nästa värk skulle vi hoppa lustgasen och sen var huvudet ute och sen vid nästa krystvärk kom kroppen (om jag nu minns rätt). 11.38, 3900gram och 51cm var hon våran Olivia.
Sen skulle de sys och jag fryser som en tok och bara skakar, tur att Victor höll henne medan jag sydde haha. Sen började vi den eviga väntan på att få åka hem, tiden gick så långsamt men ändå snabbt. Men vid 21.45 är vi iaf klara och får åka hem eftersom allt ser bra ut med Olivia och mig. Victor hade inte fått mer mat i sig än de där mackorna efter förlossningen medan jag fick mat vid 5. Så en snabbis in på Max men påväg in så känner jag hur en stor klump åker ur mig, shit tänker jag och halvspringer in på toan, går sedan ut och berättar för Victor och så står vi och diskuterar om vi borde ringa förlossningen eller något men bestämmer oss för att åka hem iaf. Tur de för inget har hänt efter och såhär 3 veckor efter blöder jag inte och har knappt nå avslag.
Tyvärr den enda bilden från förlossningen jag har på min mobil, allt annat ligger tyvärr på Victor mobil och vissa bilder håller jag för mig själv men ska kolla igenom om de finns någon okej bild att lägga till här.

Förlossningen...

Bättre sent än aldrig, eller?
 
  • Tisdagen den 21 augusti märkte jag att det snart var dags, tänkte in mer på det. Trodde jag hade jätte mycket flytnigar.
  • Onsdagen den 22 var det ännu mera "flytningar" var små pölar i sängen, hade fullt på med att städa och baka allt från muffins till tårtor. När victor kom hem så sa jag det till han att jag hade jätte mycket "flytningar" vi googlade såklart, google is my best friend, vi fick bara fram en massa om svamp. Började även känna av korta sammandragningar och välding sällan kom dom kanske en kvart till 20 min mellan dom och väldig svaga.
  • Torsdagen den 23 vaknade jag flera gånger av att jag kände hur det sipprade ut vatten, tänkte, hur jävla mycket flytningar kan man ha?! vaknade sedan av att det fanns tre stora pölar i sängen på min sida, satte igång och tvättade, åt frukost, rignde mamma, bestämmde att jag skulle komma till hennes jobb och ringa till förlossningen i v-ås, men först gick jag till tvättis igen och mötte Elin. Förklarade via telefon hur jag hade det och dom bad mig komma in till förlossningen om det var vattnet som hade gått. Under bil resan känner jag mer och mer sammandragningar. Fick ligga i ett rum där dom lyssnade på Antons hjärta och kollade min värkar/sammandragningar. Sen konstaterade dom att det var vatten som spipprade ut. Vi fick åka till erikslund och gå på ikea och äta donken för att kolla om det skulle komma igång mer. Nästan ingenting hände under tiden förutom mer sammandragningar. På förlossningen igen fick vi sitta ner och där fick jag välja att bli igång satt på kvällen eller åka hem under natten och komma tillbaka på morgonen, valde att börja redan samma kväll. Vi fick ett rum som vi sedan fick tillbringa hela kvällen i, dom tröck upp en tablett i slidan som skulle göra att jag började öppna mig. typ ingenting hände, så vi fick byta till en sovsal, där fick jag morfin och någon spruta i benet som inte var ett dugg skön! Hela den natten kände jag värkar/sammandragningar vaknade flera gånger av det, gjorde så himla ont!
  • Nu var det fredagen den 24 vaknade jag sjukt tidigt, låg där och glodde och bara kände hur ont det gjorde. Efter ett tag kom en syster in och dom lyssnade på Anton igen och kollade värkar/sammandrganingar. Sedan skulle vi äta frukost, han inte mer än ut i korridoren innan jag var tvingen att springa till toan och spy. Fick inte i mig något fram tills det att Anton hade kommit ut. Sen fick vi ett rum nr 8, där kollade dom om jag hade öppnat mig, men icke, då valde dom att ha hål, och vattnet började forsa ( hade asså bara ett pytte litet hål någon stans som det rann vatten ur. Nu började värkarna börja på riktigt och tiden flög iväg, vid 13 tiden stog jag inte ut längre satt och grät för hade så ont, fick vänta på att doktorn skulle sätta in ryggmärgsbedöning eller epedural, har faktiskt inte en aning av vad jag fick! men värkarna kände jag inte av längre, somnade och vaknade upp kanske vid en 20 i 4, var kissnödig, men det kom ingenting och helvete vad det tryckte på nu, snart skulle han komma, eftersom jag inte kunde kissa så försökte dom tömma min kissblåsa men lyckads inte, då var jag öppen 7cm, därifrån gick allt så himla fort! Jag fick en stor boll att sitta på, jag han bara sätta mig på den så var jag tvungen upp i sängen, kom inte upp heller, nu var klockan 16.00 victor ringde, jag sa nu jävlar vill jag krysta skiter i vad ni säger, dom kände och nu var jag helt öppen. där låg jag ich krysta, pratade om mitt nästkommande barn skulle komma ut med kejsatsnitt, kände även lite på huvudet mellan någon värk, men ville inte se det, han även bajsa lite under denna tid, men har fått höra att detta är helt normalt. Kl 16.58 var han här, då låg han där på min mage, skulle direkt ringa till mamma och informera att hon nu hade blivit mormor igen, jag har ingen aning om vi ens klippte navelsträngen innan jag ringde till henne! Hon ringde till förlossingen när jag precis hade börjar krysta och frågade om mig och dom får inte lämna ut information utan min tillåtelse till folk som ringde, så någon kom in och frågade om hon fick berätta, sa att hon fick berätta allt, jag hade ju fullt på och ligga och kläma ut den finaste personen! Nu skulle det tydligen sy, och tvätta där nere.
 
Detta är den mest fantastiska resa jag varit med om! helt underbart, en erfarenhet! Har lärt mig att inte lyssna på vad andra säger, att kläma ut själva ungen gör inte speciellt ont, utan det är trycket på tarmen och värkarna som var värst! Jag var hur pigg som helt efter, var uppe och skuttade nästan på en gång, hade inga problem alls förutom att kissa så fick en karteter och gå runt i, asså en påse som samlar mitt kiss som man kan töma.
Tyckte även att tiden på BB var jätte jobbig, mådde jätte dålig där, man har så himla mycket press på sig, du ska lyckas amma och lyckas du inte så tjatas det om hur bra det är, där satt jag och pumpade ut mjölk för att han skulle få i sig mat.
Våran lilla Anton var äntligen här! Som vi hade längtat!